Se mig
Text: Joakim Rosén
oviss är du
ängslan förtvivlan
dimmans ängder
den sista vilan
känner du dig osynlig lämnad åt dig själv
sjuder all din ångest inom dig
känslan av att inte längre kunna finnas till
på jordens yta som har öppnat sig
se mig jag finns till
se mig jag finns till
faller rakt igenom som ett stenblock från ett stup
den kalla svetten fryser fast till is
tankarna förvandlas till en vanskapt dramatik
utan färger utan mönster i
Solo:
söker efter mening men du finner inget svar
faller bara faller längre ner
väntar på att någon kanske räddar dig till slut
ett tidsfördriv som bara är och inget mer
se mig jag finns till
se mig jag finns till
se mig jag finns till
se mig
Gryningen
Text: Joakim Rosén
lilla barn vad ska du bli när du blir stor en dag
ska du gå i andras fotspår runt i cirklar tills du når din grav
du tittar upp mot himlen med en skadad barnatro
hur kan ett barn ha såna vyer och ett hat som alltjämt gror
dina ögon skälver synen missfärgar hyn
du svävar mot den svarta solen som en demon upp i skyn
åskan dundrar blixten slår och du tar ton
du låter som en härskare som håller tal från sin tron
du säger
om du lyssnar får du inte höra
om du tittar får du inte se
är du ledsen får du inte gråta
har du glädje får du inte ens le
men jag bryr mig inte alls om vad de menar om och om igen
jag ska göra som den fallne ängeln…
…och bära gryningen
Mer än jag kan se
Text: Joakim Rosén
ser mig omkring
i ett dunkelt rum
en avgrund
jag vill
ha dig
mer än jag kan se
du går igen
bara gå gå
så svårt ändå
jag vill
ha dig
mer än jag kan se
du är för vacker
inuti finns du
ingenting finns där
sprucken glaciär
jag vill
ha dig
mer än jag kan se
söker efter puls
andetagsrekyl
mun mot mun-kanyl
jag vill
ha dig
mer än jag kan se
du är för vacker
du har kraften att stilla mig
du har elden i ditt bröst
du har jorden i dina händer
vinden är din röst
jag vill veta vad du känner
jag vill veta vad du känner
frosten biter med sina tänder
vassa som pilar i strid
när jag står i min ensamhet
svävar ditt ansikte förbi